Jag är långt ifrån ensam om att vilja driva eget. Jag är också långt ifrån ensam om att tveka. För mig tog det 20 år från första tanke till registrerat bolag.
Japp, redan för 20 år sedan drömde jag om att ha eget företag. Då var jag arbetslös och gick en starta eget kurs via Arbetsförmedlingen. Men mer än så blev det inte. Trots att jag hade en tanke om vad jag skulle starta och att min sambo redan drev eget inom ungefär samma område, så trodde jag inte på det. Varken på idén eller på mig själv. Vem är jag att starta företag? Vem skulle vilja handla av mig? Jag har inget nätverk heller som kan sprida ordet och hjälpa mig att komma igång. Och jag är ingen entreprenörsperson och kommer inte från en entreprenörsfamilj. Den enda i släkten som hade företag var min morfar. Övriga har varit arbetare. Helt fel förutsättningar för att starta eget. Det var så jag tänkte.
Klipp dig och skaffa ett jobb
Jag har liksom så många andra växt upp med att man ska utbilda sig och skaffa jobb. Att det är enda vägen till försörjning och att det bara är extremt drivna människor med stort startkapital eller entreprenörskap i blodet som startar eget. Så det blev inget eget företag då för 20 år sedan.
De kommande 10 åren pendlade jag mellan perioder av arbetslöshet, plugg och tillfälliga jobb innan jag 2014 fick ett jobb där jag blev kvar i nästan 10 år.
Tankarna på eget fanns där under hela tiden, men det var fortfarande bara en ouppnåelig dröm som jag aldrig tänkte eller trodde skulle bli verklighet. Det var bara en dröm och inget annat.
När livet vänder
Men den 18 december 2020 vände livet och allt rasade under mina fötter. Det var då det upptäcktes att min sambo hade tre hjärntumörer – glioblastom multiforme grad IV vilket är lika med en dödsdom. Det är en obotlig och aggressiv hjärncancer. Snittöverlevnad från upptäckt är ca. 1 år.
11 månader senare, i november 2021, förlorade min sambo kampen mot denna djävulska sjukdom. Då hade jag skött honom dygnet runt i nästan ett år, knappt sovit något, gått med väntesorg och mitt i allt förlorat min älskade hund Eddie som var mitt allt.
Jag var ett vrak men fick kämpa för att bli sjukskriven och bytte till slut vårdcentral i hopp om att få hjälp. Blev då sjukskriven för utmattningsdepression.
Gick tillbaks till jobbet på deltid efter några månader och ett år efter hans död var jag uppe på 100%, vilket egentligen var alldeles för tidigt, men jag orkade inte med någon utredning hos Försäkringskassan. Och jag behövde pengarna nu när jag var ensam med en hyra på 9 000 kr i månaden.
Vid tiden för min sambos död bodde jag på Västkusten sedan nästan 20 år tillbaks. Jag flyttade ner till honom från Hälsingland efter att vi hade blivit ett par. Nu när han hade ryckts ifrån mig hade jag ingenting kvar. Jag behövde flytta hem till Hälsingland igen så att jag i alla fall hade mina föräldrar nära. Så jag började söka jobba hemmavid. Det tog 1,5 år och sedan fick jag ett jobb som kommunikatör och jag flyttade de 60 milen hem igen våren 2023.
I början kändes det som rena rama drömjobbet, men allt eftersom tiden gick började jag må allt sämre och det kändes i hela kroppen att jag var på fel plats.
Behovet av frihet
Jag har alltid haft stort behov av frihet, men efter cancerresan har det behovet ökat drastiskt, för cancern bestämde allt efter att den gjorde ofrivillig entré. Den bestämde och styrde över vår vardag och den bestämde att ta min sambos liv och lämna mig ensam kvar.
Nu vill JAG bestämma! Jag vill vara min egen chef. Göra vad jag vill, när jag vill. Kunna vila när jag vill under dagen när jag behöver det.
Och jag vill kunna jobba hemifrån, dels för att det är det jag trivs bäst med. Men också för att jag har en hund kvar som snart fyller 13 år. Han som varit mitt stora stöd, mitt sällskap och tröstat när jag varit ledsen sedan hans ”storebror” och sedan husse försvann.
Att vara ifrån honom hela dagarna har plågat mig, även fast han haft det bra hos mina föräldrar medan jag jobbat. Men ändå, att få så lite tid med honom under veckorna, speciellt när han är så gammal, har varit jobbigt. Och när den fruktansvärda dagen kommer då han gör storebrorsan och husse sällskap vill jag skaffa en ny hund. Mitt livs kärlek är borta och vi fick inga barn så jag måste leva tillsammans med en hund som håller mig sällskap och får mig ut på promenader. Och det skulle inte gå om jag jobbade kvar. Mina föräldrar blir allt äldre och kommer inte finnas kvar för alltid, så jag kan inte räkna med att ha dem som hundvakt med en ny hund. Och hunddagis är för dyrt.
En allt starkare längtan
Framför allt det senaste året har längtan efter eget företag vuxit sig allt starkare. Det har känts som en nödvändighet att ta steget för att kunna skapa mig ett liv jag skulle må bättre av, för det är egentligen allt jag vill. Jag vill ha en harmonisk vardag och få må bra. Så jag började klura på hur det skulle gå till, att gå få från anställd till egenföretagare och ändå ha en ekonomisk trygghet kvar. Antingen skulle jag starta sidoverksamhet, men det skulle kräva godkänt från arbetsgivaren. Eller så skulle jag söka starta eget bidrag och ta tjänstledigt.
Så mycket längre kom jag inte i mina funderingar för i höstas fick jag plötsligt och oväntat besked om att jag skulle bli uppsagd och vid årsskiftet upphörde min anställning.
Då var det ju inget att tveka på längre. Jag skulle starta eget inom webbdesign och grafisk design som jag både har lång erfarenhet av och tycker är så roligt att jobba med. Och som jag ser ett stort behov av. Utan att tveka sökte jag direkt starta eget bidrag och blev beviljad.
Så lite hastigt och lustigt gick jag från en anställning som jag trodde var trygg till uppsagd och starta företag med starta eget bidrag.
Och nu är det väl bara att hålla tummarna för att detta bär sig så att min dröm går i uppfyllelse.
